Kräv askan tillbaka

– Säljer du biobränsle, kräv askan tillbaka!
– Det är en devis som vi på Skogsstyrelsen har, säger Elisabet Åfors.
Hon hoppas att efterfrågan av aska snart kommer från skogsägarna i Sörmland och att  värmeverken inser betydelsen av  att askan kommer tillbaka till skogen istället för att hamna på deponi.

Då handlar det förstås om godkänd aska, från värmeverk som bara eldat med riktig ved och biobränslen.
Gammalt rivningsvirke med målarfärg är inget att tänka på. Här handlar det om en ren produkt av det slag som skogen gillar.
– När vi nu vill använda skogen allt mer som källa för energi, då  tar vi också ut mycket mer ur kretsloppet än förr. Hitintills har vi plockat ut stamvirket, men nu börjar vi tala om grönvirket, groten,  som innehåller massor med näringsämnen.
– Bönderna har återfört näring till sina åkrar varje år, men  inom skogen förtränger man gärna det behovet eftersom omloppstiden är så lång.  

Demonstration
I Sörmland tar vi ut mer biobränsle ur skogen än på många andra håll, berättade Elisabet Åfors för de skogstjänstemän, entreprenörer och virkesköpare som  träffades för temadag på Låttra gård utanför Marmorbyn.
Skogsstyrelsen stod för inbjudan tillsammans med BooForsjö och eftermiddagen i fält bjöd på något så unikt för Sörmland som en praktisk övning i askåtervinning.

Askungen Vital från Markaryd hade lämnat sina hemmamarker för att demonstrera sin verksamhet på Låttra och köra ut aska från BooForsjös sågverk och panna. Det finns ingen entreprenör för askspridning i Sörmland, så Henrik Pedersen hade fått flytta hit sin maskin.  Han tog sig tid trots att han har mer än nog av arbete hemma med att sprida i Småland och Skåne. Han berättade att intresset ökat stadigt sedan starten 2006.

Han driver företaget tillsammans med sin far, och från att tidigare ha sysslat med virkeshantering ägnar sig företaget helt åt askåtervinning och kvävegödsling. Askan, som tranporteras till platsen med växelflak, körs ut med en gallringsskotare som är  ombyggd  med en spridare.

Den kommer inte direkt från värmeverket utan är härdad, det vill säga har legat på upplag för att bli mer basisk. Den är analyserad, krossad, siktad och fuktad innan den sprids. Skogsägaren måste alltid ha varit i samråd med Skogsstyrelsen och står själv för kostnad av planläggningen.

Kretsloppet
– När vi numera tar ut så mycket ur skogen som vi gör,  så blir den en obalans i kretsloppet, näringsämnen försvinner och marken försuras.  Ju mer vi tar ut desto mer försuras den, förklarade Elisabet Åfors.
– Det fiffiga är att när veden eldats i värmeverket finns näringsämnena kvar i askan, allt utom kvävet som försvunnit upp i luften. Kommer askan tillbaka till skogen sluts kretsloppet.
Att det finns intresserade markägare är hon övertygad om. Nu gäller det att få entreprenörer som kör,  men det stora problemet kan vara att få tag på bra aska.
– Det finns värmeverk som har den godkända askan, men lägger den ändå på deponi eller kör iväg den för att täcka soptippar eller använda i vägbyggen. Värmeverken vill också bli av med askan.
– Nu måste skogsägarna säga till  att de vill ha den och värmeverken inse att det är goodwill i att bidra till kretsloppet.
De markägare Henrik Pedersens företag kör åt i Småland och Skåne är mestadels privata. De anmäler sitt intresse till Skogsstyrelsen så han  kan  köra till flera samtidigt. Det behövs 100 hektar för att han ska dra dit med maskinen.

Informationsskylt
– I år kommer vi att sprida 25.000 ton aska och det är tre till  fyra ton fuktig aska som vi lägger per hektar, förklarar han.
Askan ska vara fuktig för att vara skonsam mot träden när de lite ojämna bitarna far ut ur spridare.   Henrik  sprider i de flesta bestånd,  men kanske inte när de ska avverkas eller gallras inom de närmaste åren, av säkerhetsskäl så det inte ska sitta aska i barken.

Annars syns askan knappt, möjligen kan man tro att det är djurlortar som ligger där och bärplockare lär knappt märka den. Om det nu inte står en skylt som talar om vad som gjorts. Skogsstyrelsen kommer att sätta ut skyltmaterial för att berätta för allmänheten.
Än finns såldes ingen askåterföring i Sörmland, mer än provytan på Låttra, men Elisabet Åfors hoppas att det blir anledning att skylta mer mycket snart.

Artikel av: Christina Burbeck, www.sormlandsbygden.se