– När granplanteringarna inom stormområdena kommer upp om fyra, fem år – vad ska älgarna då äta?

Kjell Skoog, jägare, viltvårdare och skogsägare söder om Ljungby, ruvar själv på ett möjligt delsvar: det högmossarna kan bjuda på. Han fick en idé om att börja nyttja impedimenten aktivt genom att tillföra aska.

Försommaren 2009 lät han entreprenören Pedersen i Markaryd behandla delar av Stjärte mosse, 24 hektar stor, med aska. Givan var runt 6 ton per hektar, dubbelt mot det rekommenderade för skogsmark.

Redan nu märks effekten. Den basiska askan med bristämnena fosfor och kalium har fått i gång det kväve och den möjliga livskraft som mossflaket ruvat på. Skillnaden är dramatisk. Det är fullt med uppslag av tall och vide där askspridaren har gått fram.

– Se vilka barr! Du ser en helt annan kraft i tallarna, säger Kjell Skoog.

Gränsen mot de orörda och okörda områdena är knivskarp. De små martallarna är matt blekgröna på ena sidan och friskt ljusgröna på den andra.

– Här kan jag skapa tall- och videfoder åt älgarna. Nu ska jag gå vidare och hugga ut i tallbeståndet för att få upp blåbärsriset till rådjuren, säger Kjell Skoog och pekar.

Enligt honom har metoden bara fördelar. Askan i sig är naturlig och ofarlig. Själva ”ingreppet” är litet. Det handlar om att ge tallriset och floran en kick, inte att börja producera skog.

– Det är livsviktigt att vi behåller högmossarna och att inte bryta torv överallt.

Han har bestämt sig för att gå vidare och sprida aska på fler mossmarker.