Pannorna i värmeverken är utformade utifrån olika tekniker. De är antingen förbrännings- eller förgasningsanläggningar. Vid förbränning är lufttillförseln så stor att fullständig förbränning sker direkt i pannan.

Den enklaste förbränningspannan som mest påminner om en vedpanna i en vanlig villa, är rosterpannan. En roster är ett galler där förbränningen av bränslet sker. Den enklaste formen av roster är plan och fast och förekommer främst i mindre panncentraler. Sned roster eller trapproster är ett lutande eller trappstegsformat galler där bränslet förbränns medan det glider ner utefter rostern.

En variant, Wanderrosten, består av en matta av länkar som för in bränslet i pannan. I rosterpannan är förbränningstemperaturen 1 000 - 1 150º C.
I en del anläggningar används pulverbrännare. En pulvereldad panna liknar en oljepanna med brännare. Istället för olja sprutas ett fint trä, torv eller kolpulver in. Här är förbränningstemperaturen c:a 1 200º C.

En annan vanlig panntyp på stora anläggningar är cirkulerande fluidiserande bädd (CFB), där bränsle och bäddmaterial virvlar runt under förbränningen. Bädd och bränsleblandningen beter sig då som en vätska, en ”fluid”. Bäddmaterialet består oftast av sand. En snarlik konstruktion är den bubblande fluidiserande bädden (BFB), där bäddmaterialet inte cirkulerar utan bara ”svävar” över pannbotten.

Fluidbäddpannorna är speciellt lämpliga för förbränning av fuktiga bränslen t.ex. skogsbränslen. Förbränningstemperaturen ligger på 850-900º C.
I en förgasningsanläggning upphettas bränslet under syrefria förhållanden så att en brännbar gas bildas som förbränns i ett senare steg.

         
 
             
Vi har lång erfarenhet av askåterföring. För att sluta det kretslopp man påbörjar när man utvinner energi ur skogsråvara, måste askan återföras till skogen.