Innan vi tar emot aska måste det tas en analys som visar om askan uppfyller Skogsstyrelsens riktvärden. Detta görs genom att man tar stickprov på olika ställen i askhögen och skickar in dessa för analys till Eurofins. När analysen är klar och godkänd enligt Skogsstyrelsens rekommendationer, körs den ut i skogen.   Hur går provtagningen till? Analyser behövs för att kontrollera om askan är lämplig att använda som utgångsmaterial för produktion av en spridningsbar produkt. Det är också nödvändigt att ta prov på den färdiga produkten. För att analyserna ska bli riktiga måste provtagningen göras på ett korrekt sätt. Det anses att den största delen av osäkerheten i samband med en analys beror på hur provtagningen sker. Askan kan vara heterogen och härröra från olika delar av eldningssäsongen med olika bränsleblandning. En standardmetod ska användas vid provtagningen för att minimera risken för osäkra analysresultat. Generellt bör provtagning ske minst en gång per eldningssäsong. Vid anläggningar med mer varierande bränsleval och driftsbetingelser bör provtagning ske oftare.     Rekommenderade halter För att askan ska ge önskad effekt bör den innehålla tillräckliga mängder av de önskade näringsämnena. Skogsstyrelsen har angivit minimihalter som bör uppfyllas. Om angivna minimihalter underskrids bör möjligheten att tillföra sådana näringsämnen till askprodukten övervägas. I tabellen till höger finns rekommenderade minimi- och maximihalter av ämnen i aska som är avsedd för spridning i skogsmark. Rekommendationerna avser torrsubstanshalter  (TS) i den askprodukt som sprids i skogen, efter eventuell tillsats av växtnäringsämnen och bindemedel. De angivna riktlinjerna avser inte andra restprodukter än askor.